Det finns stunder när det känns som ett tungt svart moln tynger ner en och allt är skit och man kan lika gärna lägga sig under en sten och stanna där. Sedan finns det stunder när det känns som att man nått Nirvana och man liksom flaxar runt mentalt bland rosafluffiga moln och det är regnbågar och enhörningar och ens favoritlåt spelas på repeat. Jag antar att det där kallas livet. Eller knark. När jag åt den här pannkakan...kakan...omeletten...matiga saken...? Som tog mig typ fem minuter att göra och sedan satt jag bara och tittade in i ugnen i tio minuter och sedan var den klar? Och sedan smakade jag? Jag nådde någon form av Nirvana då. Fine. Jag var så hungrig att jag hade kunnat äta mina egna fötter, men ändå. Pannkakor. Fast en enda stor. Som man slipper steka. Banan och bacon. Gudrun i himlen vilken oslagbar kombo. Fine. Det är bara en pannkaka. Den förändrar inget på det stora hela. Jag har fortfarande en molande, sorgsen värk i bröstet efter gårdagens valresultat. Men jag påminner mig om att 87 procent av befolkningen trots allt valde bort okunskap och rädsla. I det finns ändå en strimma hopp. Och man måste ju äta. Annars dör man.
Ugnspannkaka med bacon och banan. Paleo style.
Klipp ner ett paket bacon i stekpannan och... ja... stek.
Kör 2 bananer, sex ägg och en rågad msk mandelsmör i en matberedare i 30 sek eller tills det är luftigt.
Smörj en form med kokosolja. Min form är ca 20-25 cm i diameter. En avlång kakform funkar säkert fint också. Häll i äggsmeten. I med stekt bacon. In längst ner ugnen på 225 grader i ca 10 min. Det går väldigt fort. Den ska inte vara fast som en kaka i konsistensen, men inte rinnig heller.
Spara rester i kylen och ät som mellis. För mig är detta en middag och ett (kanske två) mellanmål.
3 kommentarer:
kul att du är tillbaka! men är inte du vegan????
Nope. Jag äter kött numer.
Men gud vad gott det låter :) Ska lägga det till min lååånga "att pröva-lista" ;)
Skicka en kommentar