november 06, 2014

JAG ÄTER. ALLTSÅ ÄR JAG.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som jag kallade En mage som håller käft. Men min mage höll inte käft. Den fortsatte att hålla på och jag blev bara mer och mer less. Det är fascinerande egentligen. Hur mycket jag går in för vissa saker. Som exempelvis mat. Hade jag engagerat mig lika mycket när det gällt typ matte så hade jag förmodligen vunnit Nobelpriset vid det här laget. Sju gånger. Minst. Det faktum att jag tänker att lite matteskills hade gett mig Nobelpriset säger väl en hel del om min intelligens. Finns det ens ett Nobelpris i matematik? Eh.

Hursomhelst.

Jag är förebannat bra på att ge järnet när det gäller. Totalt nörda ner mig i saker. Alltså, det är så jag skrämmer mig själv ibland. Kost och hälsa är en sådan grej. Jag kan sitta och googla saker i timmar. Speedläsa böcker. Och framförallt - använda mig själv som försökskanin. Det är ju det enda jag kan göra för att få klarhet i vad jag tål och inte tål i matväg. Har jag någon form av intolerans eller är det bara bullshit? Är jag allergisk mot gluten? Mjölkprotein? Laktos? Kolhydratskänslig? Ska jag äta LCHF för att må bra? Stenålderskost? Rawfood? Kapa socker? Äta varierat? Och vad i h-e är i så fall "varierat"? Vad i dghkjfhgkjshfgkjsfh ska jag göra? Bli religiös???? Leva på luft???? Ska det vara så jädra svårt att komma underfund med vad jag kan äta för att må bra? Är jag ens hungrig?

Gah!

Hur nyttigt jag än ätit har jag fortfarande aldrig kunnat få bukt med min mage. Jag började ju äta carbs för ett tag sedan för att kolla hur min kropp reagerade. Gröt på morgonen. Pasta till lunch. Det gick ganska bra. Ett tag. Sedan blev jag som en ballong igen. Jag började gå upp i vikt. Kände mig allmänt däst och dimmig. Äter jag uteslutande animaliskt protein en hel dag gör magen inget direkt väsen av sig. Men jag vill inte äta kött 24/7. Jag vill verkligen inte det. Jag tycker om kött, men jag vill inte totalt stuff my face med det morgon, middag och kväll.

När jag kraschade mentalt (och kroppsligt) för nästan exakt ett år sedan, började jag läsa på en del om Ayurveda. Ayurveda är en form av gammal indisk läkekonst, men egentligen handlar det mer om sunt förnuft än medicin. Att känna sig själv. Vi är alla olika. Kroppsligt. Personlighetsmässigt. Olika, men ändå lika. Något som Ayurveda lägger stor vikt vid är matsmältningen. Mår inte magen bra påverkar det hela livet. Jag levde slaviskt efter vissa ayurvediska principer i kanske ett halvår efter att jag kraschade. Mitt liv var totalt inrutat och planerat in i minsta detalj. Inga avvikelser whatsoever. Så här i efterhand kan jag tycka att jag måste varit helt bananer i skallen som frivilligt gick upp kl 04 varje dag och skrapade tungan med en sked och gurglade med sesamolja, men det fungerade ju uppenbarligen. Jag kröp ju ur det där svarta hålet sakta men säkert.

Ayurveda handlar mycket om samspelet med naturen och de fem elementen - luft, rymd, eld, vatten och jord. De här elementen kokas ner till tre olika personligheter/energier - doshor. Vata, Pitta och Kapha. Det här är såklart inget som är hugget i sten. Men oftast passar man in på en av dessa doshor och kan på så sätt lära känna sin kropp lite bättre. Vissa kanske tycker att det är hippiesnack. Vissa kanske vill veta mer. Jag tänker att folk som inte är det minsta intresserade slutat läsa det här inlägget för länge sedan. Synd för dem.

Det finns en uppsjö av info på nätet om de olika doshorna. Google away. Man kan göra test online för att se var man hamnar - är man en dosha eller en blandning av två där en är mer dominant? En bra sak att ha i åtanke är att det handlar väldigt mycket om var man befinner sig i livet just nu. Jag är inte på samma plats som jag var på för ett år sedan. Ålder spelar roll. Mentalt välbefinnande. Saker som händer i livet här och nu påverkar i allra högsta grad. Årstider. Jag skulle kunna skriva så sjukt mycket om det här, men jag ska försöka begränsa mig till matsmältning och komma till saken. OK. Here goes.

Ayurveda handlar om att leva i synk med de olika årstiderna. Det finns ju som sagt tre doshor - Vata, Pitta och Kapha. De här doshorna - energierna - genomsyrar allt. Höst och vinter är vataperiod. Tidig vår fram till försommar domineras av Kapha och juni-september är pittaperiod. Varje dosha har en årstid och är förknippad med två element som i sin tur påverkar kroppen. Uppstår det obalans fysiologiskt gör det oftast det på vissa ställen för vata, andra ställen för pitta osv. Man kan säga att det handlar om energier som påverkar välmåendet.

Vata - luft och rymd
Pitta - eld och vatten
Kapha - vatten och jord

Jag är en Kapha. Vad betyder det?

Kapha är energin som binder samman kroppen. Musklerna, fettet, benen, vävnaden, cellerna. Kapha är tung, stadig, uthållig, mjuk, långsam och oljig. En Kapha som är i balans har tjockt och glansigt hår, sover bra och smälter maten som hen ska. En Kapha bör helst undvika att äta alltför tidigt/ alltför sent samt äta varm och gärna starkt kryddad mat. En Kapha i obalans går lätt upp i vikt på grund av sin långsamma förbränning - elementen vatten och jord gör sig påminda i form av att man samlar på sig vätska och känner sig allmänt tung, svullen och däst. Kaphas är lojala och positiva människor. Det tar ett tag för en Kapha att lära sig saker, men när det väl sitter, då sitter det. Är en Kapha i obalans klänger hen sig ofta fast vid saker - både materiellt och känslomässigt. Det finns en tendens att skjuta på det som ska göras. En Kapha vill helst ligga på soffan och göra ingenting. Soffan eller en varm sandstrand. Risken finns dock att Kapha stagnerar och blir liggande på den där soffan. Därför är det bra för en Kapha att pröva nya saker, utveckla sig, lära sig. Att inte stanna upp för länge och bli bekväm. Träning varje dag är bara bra för en Kapha. Det sätter fart på den långsamma förbränningen och skingrar den där tjocka dimman i skallen.

(Att jag är en Kapha innebär såklart inte att jag är byggd på ett särskilt sätt eller är på ett visst sätt och så är det bra med det. Livet är inte svart eller vitt. Men jag har fått en ökad förståelse när det gäller min kropp och varför jag faktiskt är som jag är - till viss del.)

Pitta är målinriktad, strukturerad och disciplinerad. Pitta är eld och förbränning. Magproblemen är inte som Kaphas. Här finns ingen långsam matsmältning - tvärtom. Detta kan resultera i magkatarr, magsår, halsbränna och diarré. Eftersom det redan finns så mycket hetta i en Pitta är kryddstark mat inte det bästa. Kall eller ljummen mat får en Pitta att må prima.

En person som domineras av Vata är kreativ, aktiv, impulsiv, initiativrik och älskar att pröva på nya saker. En Vata är nästan alltid på språng och kan tendera att sväva iväg - precis som sitt element luft. Vatapersoner har ofta mindre kroppsbyggnad. Hos Vata kan obalans i kroppen manifestera sig som förstoppning, uppsvälld mage och oro. En Vata kan må illa av att äta för mycket mat och äter därför oftast inte så mycket. Snarare för lite.

Det finns alltså tre doshor. Tre energier. Vata, Pitta och Kapha. Varje energi har en årstid när just den här specifika energins kvaliteter blir extra framträdande. En Kapha blir extra tung i kroppen när det är kaphasäsong och det börjar töa. En Pitta (ofta rödhårig) tycker det är outhärdligt när det är för varmt (medan en Kapha trivs som fisken i vattnet). Därför kan det vara bra att skippa de där sakerna som gör att ens dosha kommer i obalans. Det kan vara att undvika vissa platser, inte äta vissa saker eller att skaffa sig en återkommande rutin.

Samma sak som gäller för årstiderna gäller även under ett helt vanligt dygn. Vissa tider på dygnet är vatatid. Pittatid. Kaphatid. Varför skippar vissa frukost medan andra behöver stoppa i sig något så fort de vaknar? Varför blir vi hungriga vid lunch? Extra kreativa vid vissa tider? Trötta på kvällen?

06.00-10.00 - Kaphatid
10.00-14.00 - Pittatid
14.00-18.00 - Vatatid
18.00-22.00 - Kaphatid
22.00-02.00 - Pittatid
02.00-06.00 - Vatatid

Så vad innebär dessa tider? Det innebär att en energi (typ Kapha) dominerar vid en viss tidpunkt och att kroppen - oavsett om man är Vata, Pitta eller Kapha - känner av det i olika hög utsträckning.

OH MY GOD JAG BÖRJAR NÄRMA MIG MIN POÄNG!!!!

Jag har inte alltid haft ett osunt förhållande till mat. Det började på gymnasiet och sedan eskalerade det av olika anledningar. Fuckade ideal. Dumma kommentarer. En snedvriden självbild. Etc. Etc. Innan dess hade jag inget direkt förhållande till mat. Jag åt den. Tänkte inte så mycket mer på det. Jag vill så gärna hitta tillbaka till den där människan igen. Hon som bara åt och inte tänkte så mycket. Eller, nej. Jag vill inte stoppa i mig all möjlig skit och bara meh, skitsamma. Det måste kunna gå att hitta en gyllene medelväg där man äter både nyttigt och sådant som klassas som onyttigt utan att det ställer till i huvudet på mig. Och i kroppen.

Om det är något jag inte gjort på väldigt, väldigt länge så är det att känna efter om jag är hungrig. Ätandet har gått på repeat. Speciellt nu när jag tränar. Fast det har gjort även när jag inte tränat. Frukost. Frukost nummer två. Lunch. Mellanmål. Middag. Kvällsmål. Kroppen måste gödas. Och så måste jag unna mig något. Bara för att. Och så får jag ångest. Och så blir jag uppsvälld. Mer ångest. Mer träning. Frukost. Mer frukost. Mellanmål. Lunch. Middag. Är jag hungrig? Jag vet inte. Kvällsmat. Frukost. Hallå är jag hungrig eller? Ingen aning. Mellanmål. Fredagsgodis.

Osv.

Ibland vill jag bara spänna fast mig vid en droppställning för det hade fanimej varit lättare. Mat ska vara något man bara äter, inte något man har ångest över. Vilket jävla i-landsproblem.

Jag är inte hungrig på morgonen. Det har tagit mig ett tag att inse att min hjärna vrålar MAAAAAT, men min mage säger HALLÅ JAG ÄR INTE HUNGRIG ÄN. Jag har prövat att fasta. Äta mellan 12-20. Det är inte för mig. Min hjärna blir helt fokuserad på matmatmat när får jag mat vad är klockan åh herregud nu är det bara två timmar kvar raaaah!!!!! Jag vet att det fungerar finfint för vissa, men jag blir dum i huvudet. Samtidigt behöver min kropp någon form av rutin för att kunna hålla sig lugn. Men det får inte bli svält och fokus på mat. Själva grejen med att fasta är väl delvis att du ska släppa tanken på mat och sedan bara äta och så är det bra med det. Avdramatisera.

Jag går oftast upp vid 06.30. Jag är sjukt osugen på att stoppa i mig mat så tidigt, men jag har gjort det ändå. Sedan har jag känt mig däst och när klockan börjar närma sig 10 blir jag hungrig igen, vilket är rätt naturligt med tanke på att det gått flera timmar sedan jag åt sist. Så då har det blivit en andra frukost och sedan lunch vid 12.30, ännu ett mellis efter det och så middag och kanske ett kvällsmellis på grund av sötsug. Och lite svullen mage på det. Trots att jag käkat paleorawfoodlchfglutenfrittwhatever. Trots att jag tränat som ett as.

OK. Vi ska ta en titt på de där tiderna igen. Men innan vi gör det vill jag bara säga att jag är ingen kostrådgivare. Jag utger mig inte för att vara kostrådgivare. Jag är bara en nörd. En nörd som himla gärna vill dela med sig lite av sitt nörderi. OK? Bra så.

06.00-10.00 - Kaphatid
10.00-14.00 - Pittatid
14.00-18.00 - Vatatid
18.00-22.00 - Kaphatid
22.00-02.00 - Pittatid
02.00-06.00 - Vatatid

När det gäller matsmältning pratar man inom Ayurveda om agni - matsmältningselden. Hur stark eller svag den är beror på din kroppskonstitution, årstid samt vilken tid på dygnet det är. Kapha är långsam och trög. Följaktligen borde kaphatid vara den tiden på dygnet när förbränningen är som allra sämst (tidig morgon och sen kväll). Speciellt om man råkar domineras av kaphaenergi (som jag). Pitta är het och står för förbränning. Det finns ett skäl till att vi äter lunch vid 12-13. Eller en rejäl brunch vid ungefär samma tid. Det är då förbränningen är som allra mest effektiv, vare sig du är Vata, Pitta eller Kapha. Även om du inte domineras av Pitta betyder det inte att du inte påverkas av pittatiden. Samma gäller för en icke-Kapha när kaphatiden börjar närma sig. Man blir segare. Kroppen börjar varva ner. Om man råkar ha en rätt trög matsmältning kan det kanske vara en fördel att äta mer svårsmälta saker/det största målet vid lunch och sedan ta det lite lugnare med maten. Vatapersoner är oftast inte särskilt hungriga alls och kanske är det därför vi inte är särskilt hungriga när det är vatatid. Vi är rätt nöjda efter lunch (det räcker med ett litet mellanmål) och på natten sover vi (oftast).

Lite förenklat skulle man kunna säga så här:

06.00-10.00 - Kroppen är seg och trögstartad, oftast är man inte hungrig för förbränningen har inte kommit igång än.
10.00-14.00 - Förbränningen tar fart i kroppen. Magen börjar signalera att den är hungrig.
14.00-18.00 - Förbränningen avtar så sakteliga. Om man tränar jobbar man upp den, men sitter man stilla på exempelvis ett kontor räcker det kanske med ett litet mellanmål runt 15-16-tiden. Typ en näve nötter.
18.00-22.00 - Kroppen har börjat gå in samma sega och tröga läge som på morgonen. Speciellt om det är den mörka och kalla årstiden. Äter man kryddstark mat jobbar man upp en matsmältningseld. En idé kan vara att undvika alltför tung mat om man har lätt för att känna sig däst och uppsvälld.
22.00-02.00 - Helst ska man sova nu. Det är nu kroppen återhämtar sig. Om man håller sig vaken efter 22 kan man nästan känna att man kommer in i en slags andra andning och blir piggare. Vissa blir hungriga och sugna på något. Inte så konstigt, med tanke på att det är pittatid. Kroppen är däremot inte inställd på mat nu (speciellt inte om man har en trög ämnesomsättning) och därför ska man försöka ta det lite lugnt (fyllekorv någon?).
02.00-06.00 - Vissa känner att de blir extra kreativa på natten (vatatid). Helst ska man sova nu och gärna vakna någon gång innan 06.

För någon månad sedan vaknade jag vid 06 och bestämde mig för att skita i att äta frukost. Jag orkade inte ställa mig och göra en gröt eller äta en pudding som jag egentligen inte var sugen på. Så jag packade ner en pudding to go, begav mig till skolan och inväntade hungern. Den kom 09.45.

Det var den godaste jädra pudding jag ätit i hela mitt liv. Seriöst.

Det finns ett gammalt talesätt om att man bör äta frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en fattig. Jag tror inte att man kan dra alla över en kam, för vi är alla olika. Men för mig har det här fungerat alldeles utmärkt.

Jag dricker en kopp varmt ingefärste med citron när jag vaknar. Äter en rejäl frukost vid 10. Lunch+efterrätt vid 12.30. Mellanmål i samband med eftermiddagsträning. Middag innan 20 (helst vid 18). Och sedan - inget mer. Jag låter det gå 12 timmar mellan middag och frukost. Är det en form av fasta? Jag vet faktiskt inte. Jag ser det inte som fasta, för jag är liksom så jädra mätt och belåten hela tiden. Jag tänker inte på mat längre. Eller, jo. Jag tänker att jag kan äta vad tusan jag vill till lunch för min kropp verkar inte bry sig om det är pizza eller rawfood. Jag äter carbs både till frukost och lunch. Till middag äter jag typ en kryddstark soppa gjord på kyckling, torsk eller kött. Ibland en festaostsallad med nötter eller omelett med massa ost. Inte en gnutta carbs till middag. Inte så mycket som ett kryddmått malet paprikapulver eller mitt favvoörtsalt, eftersom det innehåller torkade grönsaker som gör så att min mage ballar ut när förbränningen är som sämst. Bara protein och fett och nötter och vanligt salt och peppar. Typ en variant på LCHF. Fast snarare low carb high protein. Ren mat. Inte för att jag vill gå ner i vikt. Det här är ingen diet. Det här är ett sätt för mig att få bukt med min oroliga mage.

Och den har aldrig mått bättre.

Det är så simpelt. Så logiskt. Jag bara äter. Varje dag är som en minibrunch vid lunchtid. Jag har alltid förknippat godis med ångest, men sedan jag började äta så här finns det inget att må dåligt över längre. I söndags åt jag pizza till lunch och magen bara nice. Jag åt choklad till efterrätt och magen bara even better. Efter 16 blir det inga mer carbs och när jag ätit min hyfsat feta middag är jag helnöjd. Det finns inget sötsug. Inget att panika över. Bara en känsla av att... jaha. Mätt.

Häromdagen stod det i Metro om laktosintolerans. Jag är övertygad om att det finns människor som är laktosintoleranta. Men jag är samtidigt rätt säker på att väldigt många går runt och tror att de är intoleranta mot saker som de kan äta när deras förbränning är som bäst, men inte när den börjar gå ner i varv. Har man lika trög matsmältning som jag är pizza på kvällen en jädra mardröm. Fredagsmys ska vi inte tala om. Fredagsfis snarare. Och en middag som kan verka hur nyttig som helst kan ställa till det bara för att det är en kass kombination (ris+kyckling = stärkelse+protein = svårsmält kombo för vissa magar). Att magen svullnar på kvällen beror kanske varken på gluten- eller mjölkproteinintolerans. Det kanske är så enkelt som att kroppen inte kan bryta ner vissa saker ordentligt när ämnesomsättningen går ner. Som carbs, det vill säga allt som innehåller någon form av stärkelse. Och stärkelse finns ju i typ allt som inte är fett och protein och salladsgrönsaker. Morötter är fulla med stärkelse. Broccoli likaså. Zucchini, både lagad och rå, fungerar finfint för mig kvällstid, men pumpa går bort. Det spelar alltså ingen roll om det innehåller gluten eller inte. Nötter innehåller en del kolhydrater, men även mycket fett. Råa, orostade mandlar är inga problem för mig att äta kvällstid. Typ mandelmjöl. Jordnötssmör däremot går bort. Jordnöten är ju ingen nöt, det är en baljväxt, och den innehåller mycket mer kolhydrater än exempelvis mandlar. Vid lunchtid kan jag äta direkt ur burken om jag vill. Äter jag det senare händer mindre trevliga saker. Samma sak med soja. Soja innehåller aminosyror som gör att det anses som ett fullvärdigt protein, men soja är även en baljväxt. Precis som jordnöten. Alla dessa allergier som förknippas med soja och jordnötter är säkerligen allergier för många. Precis som laktosintolerans. Jag ifrågasätter inte det. För mig funkar det dock att äta soja och andra bönor (linser, kidney etc.) vid lunch, vilket får mig att tro att det borde finnas fler med liknande magar. Det handlar inte om allergi eller intolerans. Det handlar om i vilken takt kroppen bryter ner det du stoppar i dig. Alla har inte samma förutsättningar när det gäller att leva uteslutande veganskt. Vegansk kost baseras till stor del på baljväxter och en långsam mage kan inte processa det på samma sätt som en där förbränningen är högre.

Hela grejen med att du är vad du äter skulle snarare kunna omformuleras till att du är vad du smälter. Har du en stark agni/matsmältningseld (älskar det ordet) kan kroppen ta upp nutrienter även från så kallad skräpmat. Men har du låg agni spelar det ingen roll hur nyttigt du än äter för kroppen tillgodogör sig det inte. Ett sätt att öka förbränningen är att träna regelbundet och framförallt att lära sig hur den egna kroppen fungerar. När mår den bäst? När mår den sämst? Varför är det så?

Jag har inga allergier. Intoleranser. Jag är inte allergisk mot mjölk. Eller gluten. Eller soja. Däremot kan jag inte äta vad som helst på kvällen, för min mage klarar inte det. Det enda som fungerar kvällstid är animaliskt protein och fett. Jag hade alltså kunnat äta veganskt till frulle och lunch och kött till middag och må rätt bra. En annan intressant sak är ju att jag nu fattar varför varken LCHF eller paleo har fungerat optimalt för mig. Fiberhusk (LCHF) och rotsaker (paleo) går fetbort för mig på kvällen. Torkade malda kryddor som basilika, oregano och timjan = inga problem alls. Lökpulver, vitlökspulver, paprikapulver och örtsalt (innehåller stärkelserika torkade grönsaker) = nope. Jag drack te häromkvällen. Ett jordgubbs- och fläderte. Magen bara jfnjkafjkahjkahfkahf. Rött te gjort på torkade jordgubbar = saft = svullen mage = glad att jag bor själv. Hade jag istället druckit det jag brukar dricka på kvällen - varmt vatten med fänkål, ingefära, kanelstång och kardemummakärnor - då hade magen inte knystat.

Någon gång när jag inte sitter och blinkar sömnigt framför skärmen ska jag göra en liten matlista där jag går närmare in på vad jag (för detta gäller ju trots allt bara mig) äter och inte äter samt när jag äter och inte äter det. Och kanske titta lite närmare på de olika auyrvediska tiderna, för det är faktiskt himla intressant.

Nu låter jag helt nazi. Men det handlar inte om att jag förbjuder mig en massa saker. Det handlar om att jag vill veta vad som får min mage att gå bananas. När jag kan äta vissa saker. När jag inte bör äta vissa saker. Egentligen är det inte Ayurveda. Det är bara sunt jädra bondförnuft. Vissa magar tål mer än andra. Min mage tål en himla massa. Men inte på kvällen. Det är klart att det är omöjligt att hålla på det här varenda jäkla dag. Jag sitter inte med ett vattenglas när andra dricker öl, men jag är rätt noga med att inte äta carbs efter kl 20. Och öl är carbs. Så jag dricker whisky istället. Och skulle jag trycka i mig en tallrik pommes vid midnatt, så ser jag till att det går 12 timmar innan jag äter frukost/lunch. Det fungerar fint än så länge. Sedan krävs det ju inget geni för att kunna räkna ut att du inte kan käka pizza till lunch varje dag och tro att du kommer må tipptopp. Jag kan iallafall inte det. Men jag har hittat ett sätt FÖR MIG att äta pizza och gamla hederliga mjölpannkakor på utan att det påverkar vare sig min mage eller min hjärna. Jag har hittat ett sätt FÖR MIG att äta glass, kakor, godis och choklad på utan att det framkallar ångest och destruktiva tankar. Och nu när jag plötsligt kan äta vad fasen jag vill utan att bli helt knäpp i huvudet, då är det plötsligt inte lika viktigt att göra det längre. Om det inte är att avdramatisera saker och ting så vet jag inte vad som är det.

Det är lite lustigt att jag börjar med en variant på fasta när jag verkligen varit helt emot det. Jag har alltid tänkt på fasta som en bantningsmetod och för mig handlar det liksom inte om att gå ner i vikt. Inte längre. Jag vill bara må bra. Eftersom jag äter allt som faller mig in, så ser jag det inte som fasta. Det är en slags mashup av fasta, LCHF, paleo, rawfood, ayurveda, glutenfritt, gammal hederlig husmanskost och skräpmat. Det vill säga - en varierad kost fast ändå jäkligt planerad. Ett strukturerat ätande som lett till att jag nu gör det som jag aldrig trodde att jag skulle göra någonsin igen.

Äta utan att tänka.

Äntligen.

4 kommentarer:

carlssonkarlsson.com sa...

Wow! Vilken resa du har gjort, och ännu mer imponerande, gjort själv! Troligen därför det har funkat så bra, du har lyssnat och lärt dig efterhand vad som funkar för just dig? Ingen tillfällig kvällstidningsdiet, typ. Eller nån som tryckt på dig sina åsikter/metoder.
Intressant att läsa!

Louise sa...

Så himla intressant att läsa om din upplevelse och upptäckt av kost och kropp!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Det låter helt fantastiskt. Att just nå det där målet att 'bara äta'. Jag kan inte det. Och jag vet inte om jag orkar nörda in mig, jag är inte sån. Tyvärr. Men jag vet iaf att bland det bästa jag kan göra är att känna hur magen mår, om den är varm och lugn och skön. Och veta att om jag petar i den socker då = inte varm, lugn och skön. En känsla mer. så jag kanske är lite på väg :)

Mrs E sa...

Hurra för att orka äta, läsa, skriva, leva bra!