Alive and... umm... kicking

I got an email.

"Are you dead?"

No. I'm not dead. I work in a book store and with Christmas just around the corner, I basically live there. It's crazy. Crazy fun, but still. Zero time to update my poor blog. Oh, and I'm in the middle of selling my apartment. While editing pics like a madman. And school's just started (I'm studying marketing to - hopefully - become a copywriter).

Dead?

No.

Not yet.

Thing is - I did 365 days. I don't really feel the need to post pics every single day anymore. I'm not going to stop, but it's nice to just eat and relax instead of shoot-eat-upload pics.

Anyhoo, I just wanted to wish you guys a merry x-mas (I HATE it when people write x-mas, gah! why did I just do that?!) and let you know that I'll be back soon.

Until then - keep it real, yo.

John Foreman - The cure for pain

Frukost på Fröken Olssons Café. Sojachoklad, hallonsmoothie, fullkornsscone
Breakfast at Fröken Olssons Café. Soy chocolate, raspberry smoothie, whole grain scone.

The Smiths - Unhappy birthday

Omelett, jordgubbssmoothie, varm havrechoklad m kardemumma och kanel

Omelet, strawberry smoothie, oat chocolate w cardamom and cinnamon

Cat Stevens - Can't keep it in

 Dinkelgröt m lingon och kokos (+ havremjölk), rostat surdegsbröd, kokt ägg, clementin, hallon/banansmoothie, te

Spelt porridge w lingonberries and coconut, toasted sourdough bread, boiled egg, clementine, raspberry/banana smoothie, tea

Beth Jeans Houghton - I will return I promise

Kokospannkakor m jordnötssmör, lingon och skivad banan, ryvitaknäcke m kokt ägg, hallon/banansmoothie

Coconut pancakes w peanut butter, lingonberries and sliced banana, crisp bread w sliced boiled egg, raspberry/banana smoothie

Lars Winnerbäck - En stannfågel ger sig av

Renée Voltaires bovetecrunch m havremjölk, kokt ägg, äpple, te

Buckwheat crunch w oat milk, boiled egg, apple, tea

I love my job

Portraits at home. It doesn't get much better than that. Here are some pics from my three latest shoots.

Oh, and breakfast? 

Wait for it.

Porträtt hemma. Det blir inte bättre än så. Det är en varm och trygg miljö där man kan slappna av och bara vara. Jag har tid att fota porträtt den här veckan och i viss mån nästa, så passa på om ni vill ha lite fina familjebilder innan jul. Mitt lilla porträtterbjudande gäller december ut. Maila för mer info!

Här är några bilder från mina senaste porträttsessioner.

Så långt ifrån frukost man kan komma

My head is spinning. I have to write this in Swedish. You can translate it via Google.

Skit. Det kändes bara... skit. Mappen som jag lämnade in i elfte timmen. En röd mapp som jag försökt blinga till lite. En mapp fylld med arbetsprover. En utbildning som jag funderat på att söka i flera år, men de kalla fötterna har alltid tagit över. Men inte nu. Inte den här gången. Känslan av att jag bara rafsat ihop något dröjer sig kvar. Sista minuten. Alltid i sista jävla minuten. Aldrig i god tid. Aldrig välplanerat. Jag blir så trött. Men nu är det i alla fall gjort, tänker jag och går därifrån med huvudet nedåtböjt i blåsten. Skit eller inte. Jag gjorde så gott jag kunde. Jag chansade. Kommer jag inte in var det väl helt enkelt inte meningen. Då väntar något annat. Jag trycker bort den där känslan av längt som börjar någonstans nere i magtrakten. En längtan efter att fullfölja något. Alla kurser som jag läst och hoppat av. Alla funderingar jag haft på vad jag vill göra med mitt liv. Fotograferingen. Jo. Jag kommer alltid ha fotograferingen. Men det är ensamt. Det är bara jag och min kamera. Jo, jag får möta fantastiska människor. Jag får vara en del av en väldigt speciell dag, men när jag går hem vid midnatt är det bara jag och mina minneskort. Och det är helt OK. Jag gör något som jag älskar. Något som förhoppningsvis kommer att uppskattas i många år framöver. Av flera generationer. Men ändå. En längtan efter att ha folk runtomkring mig. Arbeta med andra människor. Kreativa människor. Inte som extrajobb. Inte under några timmar. Hela tiden. Det var därför jag sökte. Nu. Jag är redo för det här nu. Sedan kan jag försöka intala mig att det inte är någon större fara om jag inte kommer in. Jag kan upprepa det som ett mantra tills jag blir blå i ansiktet. Ska sanningen fram vill jag det här så mycket att det gör ont. Och så blev det bara skit av alltihop. Kackiga arbetsprover som jag får ångest av att tänka på. Men kanske kan de se igenom de där proverna. Läsa mitt personliga brev och inse hur mycket jag vill det här.

Kanske.

Kanske får jag ett brev ett par dagar senare där det står att man vill träffa mig för en intervju.

Kanske sitter jag vid ett runt bord två månader senare, på min födelsedag, och fingrar nervöst på min temugg medan jag försöker berätta om mig själv utan att darra på rösten. Utan att vika undan med blicken.

Kanske kommer telefonen att ringa en kall decemberdag när regnet piskar mot fönsterutan.

Kanske kommer en kvinnlig röst i andra änden fråga om jag varit nervös.

Kanske biter jag mig hårt i underläppen och svarar njaaaeee samtidigt som jag trummar nervöst med fingrarna mot skrivbordet och tänker lugnlugnlugnlugn.

Kanske säger hon att jag kommit in.

Att jag är antagen.

Kanske skriker jag rätt ut av glädje och börjar dansa runt i lägenheten där hela mitt liv ligger nerpackat i lådor.

Kanske.

Jag kliver på bussen och sätter mig långt bak. Höjer musiken i lurarna. Kopplar bort allt annat medan Hisingen far förbi och Håkan sjunger att man måste dö några gånger innan man kan leva. Jag tänker att det är sant. Jag tänker att efter alla jävligheter så måste det komma en ljusglimt. Jag intalar mig att det är så. Att det måste vara så. Hur ska man annars orka gå vidare?

Jag lutar mig tillbaks i sätet och blundar.

Det blir nog bra.