TORSDAG

Apelsin- och jordgubbsgröt. 

Mixa solrosfrön och apelsin. Släng i frysta jordgubbar, lite vaniljpulver, agave och kardemumma. Jag åt med råa kokoschips. Nom.

ONSDAG

Rödgrön röra med avocado, banan, hallon och nektarin.

LITE BLOPPIS

Jag har några fina klänningar och lite annat smått och gott som förtjänar att bäras - inte hänga i garderoben dagen ut och dag in. Jag har tänkt anordna en litet vintage-event ett tag nu, men tiden, den tiden... Om det är någon som bor i Göteborg och känner att något av plaggen nedan har hens namn skrivet över hela sig - kom hem till mig och pröva vettja! Det kan finnas ett hål här, ett där, men överlag är alla kläder i väldigt fint skick. Tänk på att det är gamla plagg som burits och älskats tidigare. Inget som inte går att laga. Släng iväg ett mail till camilla (at) camillasundberg (punkt) net så löser vi det med provande. Storlek M på nästan allt. Jag har inte satt pris än, men samtliga plagg kommer ligga på 100-150-200 kr/st. Puss.

MÅNDAG

Jordgubbsgröt. För magar som inte vill ha gluten och mjölk. En näve cashewnötter som blötlagts under natten, en banan, lite vaniljpulver, lite kanel, en kopp frysta jordgubbar, gojibär och kokos. Jag mixar nötterna och bananen till grädde innan jag slänger i resten. Googla "cashewgrädde" så kommer det upp en massa flotta tips.

OM ATT LEVA I FEL ORDNING

Jag började blogga 2006. Från började handlade det om mode. Sedan blev det fokus på skrivande med en humoristisk underton. Sedan foto. Sedan frukost. Alla de där bloggarna finns kvar, men ibland vill jag radera dem. Bort, bort, bort. Det är som att jag skäms över gamla saker jag sagt och gjort och vill sudda bort och börja om. Alltid börja om. Aldrig avsluta. 365 dagar av frukost är en av få saker jag faktiskt fullföljt. Kanske för att det var något jag kände att jag ville göra för mig. Mycket av det jag tagit mig för har bottnat i att försöka vara någon annan. I skrivandet. I fotandet. I livet.

Jag vet inte när jag slutade vara jag. Kanske precis innan jag skulle fylla sexton. Innan jag blev tillsammans med en blond pojke med blå ögon och sedan var det vi i fyra år. Tills den dagen jag föll för en mörk pojke med ostyrigt hår och kastanjebruna ögon. Sedan var det vi. I elva år. Katt, bolån, en blå bil och tacos på fredagar. Det där de flesta gör när de är i den åldern jag är i nu. Det har jag redan gjort. Inte för att det är något fel på katt, bolån, en blå bil och tacos på fredagar. Kanske kommer jag längta efter det igen en vacker dag. Men här och nu känns det väldigt rätt att laga mat till mig - bara mig. Eller skita i att laga mat och äta riskakor med jordnötssmör istället. Mitt liv känns omvänt. Jag lever i fel ordning. Alla de där känslorna som man normalt sett har som sextonåring, de väller över mig nu. Men det är lugnt. För Camilla 2014 är kapabel att hantera det på ett sätt som Camilla 1996 inte var. Camilla -96 hade nog sprungit till skogs och stannat där.

Kanske finns det inget att älta och ångra. Alla de där sakerna som känns helt bortkastade så här i efterhand och hur kunde jag göra så hur tänkte jag där - de där sakerna knuffar en till slut åt väldigt märkliga håll. Plötsligt sitter man och skriver om sig själv i tredje person i en lägenhet man hyr i andra hand, ett stenkast från huset där man en gång satt och åt tacos. Där man började blogga. Där man spenderade oräkneliga nätter med att titta upp i taket och tänka på saker som en 25-åring inte borde bekymra sig om.

Och man tänker att det är allt lite lustigt ändå.

JULI I EN TELEFON

Nötgröt, rawfood-brownie, mazarintårta, zucchiniost, finaste barnafötterna, bästa loppisfyndet, Matilda på en brygga, solnedgång vid Röda Sten, klänningar i träd, en hutlöst dyr drink, blå himmel med fluffiga moln och en vindpust på vad som måste varit årets varmaste dag.

HEJ BLOGGEN

Jag saknar min blogg. Jag saknar att skriva. Men jag saknar inte att ta bild på min frukost varje dag. Och det fina är ju att jag inte behöver göra det. Jag kan göra vad jag vill här och det är bra så. 365 dagar av att bara leva. Det tror jag blir alldeles strålande. Mitt liv är kanske inte lika fluffigt som en cream cheese bagel med hallonsylt, men ärligt talat - ingen lever ett cream cheese-liv egentligen. Så nu börjar jag skriva här lite smått igen. För min skull. Om jordgubbsgröt, mjölkmage, paleo, fina klänningar, att vara nybakad copywriter slash fotograf och att lyfta tunga saker på gymmet. Om att krascha och dö lite. Om att så sakteliga kräla upp ur det där svarta hålet, måla läpparna röda och inse att livet nog inte är så överjävligt trots allt.

Om att börja om.

Jag tror det blir fint.