EN MAGE SOM HÅLLER KÄFT

Varning för en sjuhelvetes massa text.

Nu ska jag visa hur en dag kan se ut för mig matmässigt. Tänker att det kan vara lite kul om man som jag har en mage som svullnar upp om den får i sig gluten och vissa kolhydrater. Det här funkar för mig och min kropp. Det betyder inte att det funkar lika bra för alla andra. Jag har exempelvis insett att lchf inte är min grej. Får jag i mig mjölk ballar magen ur. Crème fraiche. Grädde. Smör. Allt det där går fetbort. Bildigt talat. Det som har fungerat allra bäst för mig är paleo. Det är typ mjölkfri lchf. Jag äter inte strikt paleo. Jag har kapat mjölk, men jag äter vissa carbs. Som jordnötssmör (jordnöten är inte en nöt, det är en baljväxt). Och nötter och frön. Och kakao. Jag kan inte ge upp choklad, yo. Det finns faktiskt god mjölkfri choklad som inte smakar kartong. Den kostar mer, men jag slipper få ont i magen av den. Är man sugen på Marabou mjölkchoklad kvittar det såklart hur mycket ren choklad man stoppar i sig. Då hjälper inget annat än Marabou mjölkchoklad. Mitt sug efter den typen av godis har dock försvunnit sedan jag slutade äta potatis, pasta, ris och bröd. Istället för en svullen mage har jag bara... ja... en mage. Som ser likadan ut på morgonen som på kvällen. Jag ser det inte som att jag går på diet, för jag äter sådant som får mig att må bra. Jag äter mat. Gott så. Men eftersom vi lever i ett samhälle där många fortfarande litar blint på tallriksmodellen für alle så blir man klassad som extrem och lite jobbig om man inte vill äta mackor och mjölk. Speciellt om man dissar mjölk. Ujujuj. Jag har fått höra att jag inte äter ordentligt, att jag späker mig, att jag missunnar mig livets goda. Nog måste man väl få unna sig lite? Änna?

Självklart. Ät vad du vill. Go nuts med kanelbullar och carbonara. Men vissa av oss kanske inte fixar det. För mig är det mer värt att ha en fungerande mage. Det är nämligen där välbefinnandet sitter. I hur väl du smälter det du stoppar i dig. Skit in. Skit ut. Det finns de som mår tokbra på lchf. Det finns de som kan äta vadsombloodyhelst och det funkar alldeles utmärkt. Croissanter och yoghurt på franska caféet. Surdegsfrukostar i motljus. Sötfluffiga cupcakes. Smoothies gjorda på yoghurt och frukt. Den här bloggen innehåller minst 365 sådana bilder, vilket är jäkligt ironiskt. Mat jag aldrig kommer äta igen, för den får mig att må piss. Min matsmältning är extremt långsam. Därför kombinerar jag min mat. Protein för sig, carbs för sig och aldrig frukt efter maten eller i kombination med andra livsmedel. Frukt går genom systemet fortfortfort (det är därför du rapar 5-10 minuter efter att du ätit ett äpple) och om du ätit mat innan lägger sig frukten på vänt och otrevligheter kan uppstå. Frukost är undantag, för då finns det liksom inget i vägen. Där blandar jag frukt och nötter. Jag har ätit så här i lite drygt ett halvår. Och ja, det är på bekostnad av x antal djur. Ja, jag har offrat att vara vegetarian (jag var ändå en rätt dålig vegetarian för jag gick mest och tänkte på bacon hela tiden) för att äntligen få ro i mina stackars tarmar. Jag kompenserar det med dagar när jag kör enbart rawfood. En ayurvedisk köttätande rawfoodvegan med dåligt samvete. Det är jag i ett nötskal.

Jag kan äta riskakor med jordnötssmör till mellis och det är knappast särskilt paleo, men min kropp vill ha det. Och jag kör som sagt inte hardcore paleo. Jag äter nötter och frön och torkad frukt och det är oerhörda mängder fett och energi, men å andra sidan är det därifrån jag får ork att lyfta skivstången på gymmet. Jag börjar ofta dagen med en rejäl portion nötgröt. Sedan drar jag och tränar. Gammal hederlig styrketräning med skivstänger och egen kroppsvikt. Jag står mig på den frukosten ända till lunch.

Jag äter socker ibland. Socker är gött. Sorbet. Veganglass gjord på cashewnötter. Mörk choklad med antingen kokossocker eller vanligt socker. Steviachoklad fattar jag inte - min choklad innehåller socker. Punkt. Jag vet att jag svullnar upp av det, men det skiter jag i när jag blir sugen. Äter jag choklad gör jag det antingen några timmar efter maten eller före. Yup. Jag äter choklad som förrätt ibland. Och ibland bara äter jag för jag går inte runt och är mat-nazi när jag har pms. Men för att få bukt med min mage och framförallt min hud har jag valt att gå all in. Inga halvmesyrer. Jag testade jag vet inte hur mycket innan jag hittade en kost som funkar för mig. Det är viktigt att poängtera det. För MIG. Inte för dig. Jag vet bara hur jag funkar för jag har levt med mig i 34 år. Jag har varit hos läkare som uteslutit PCOS. Jag har använt krämer med skrämmande innehållsförteckningar för att få bukt med en acne som aldrig gav med sig. Jag har käkat vitaminer och superdupergröna pulver och överdoserat zink för jag trodde att jag hade brist på det. När man överdoserar zink kräks och skiter man samtidigt som man tror att man ska svimma. Inte vackert. Inte vackert alls. Till slut hittade jag en liten bok om ayurveda. När jag började kombinera mat försvann de värsta hudproblemen. När jag slutade äta spannmål och mjölk försvann den svullna magen.

Jag har testat periodisk fasta, men det är inte för mig. Har man ett osunt förhållande till mat ska man inte fasta. Och jag har under många många år haft ett väldigt sjukt matbeteende som, trots att jag mår bättre idag, alltid kommer vara närvarande. Jag har en liten missbrukare i mig. Skräpmaten är mitt knark. Alla ätstörda människor är inte pinnsmala. Jag har aldrig varit det. Kommer aldrig att bli det. Jag kan äta en bulle om jag fikar med kompisar, men hetsätaren i mig skriker efter mer mer mer en bulle räcker inte ät hela fatet!!! Om jag ska äta en chokladkaka eller paj eller whatever måste det ske på mina villkor. Det låter kanske jättedumt, men så är det. Jag har dagar när jag känner att nej, nu vill jag ha chokladglass med banan och jordnötssmör till lunch och då äter jag chokladglass med banan och jordnötssmör till lunch och det känns inte alls jobbigt efteråt. Inte som när jag äter bara för att det förväntas av mig. Och om mina vänner läser detta och blir helt förskräckta och tänker att nu kan vi aldrig äta brunch med henne igen aldrig någonsin mer herregud! så kan jag meddela att jag gärna äter brunch och jag kommer njuta av den brunchen men jag kommer inte binga loss på vissa saker bara för att.

När jag körde periodisk fasta styrde maten mig och inte tvärtom. Jag vet att vissa tycker att det är skitbra med 16:8 och 5:2, men för mig blev det oerhört mycket fokus på när jag fick äta åh gud nu är det en och halv timme kvar jag dör jag dör! Mina energinivåer åker i botten runt 10-snåret. Förbränningen går igång och min kropp skriker efter mat. Jag har svajjigt blodsocker och det märks direkt när jag inte fått i mig ordentligt att äta. Jag blir helt darrig. Jag måste ändå säga att jag föredrar 16:8 framför 5:2, för där svälter du dig inte iallafall. 5:2 tror jag funkar bäst för överviktiga gubbar med kaggar som skymmer fötterna. Men det är ju min högst amatörmässiga icke-kostrådgivarteori som bör tas med en nypa salt. Och jag förespråkar som sagt inte någon typ av fasta. Men jag utgår bara från mig. Det har tagit mig så förbannat lång tid att komma hit och jag blir lite ledsen när jag tänker på alla år som jag gått runt och sett på min fuckade mage som ett normaltillstånd. Det var när jag började träna på allvar igen som jag fattade att något inte stämde. Klockan 16 varje dag blev magen som en ballong. Det slog aldrig fel. Och då åt jag inte kött. Jag åt nyttigt. Linssoppa. Surdegsbröd med hummus. Jag gissar att vi är många som går runt med en mild variant av IBS och tänker att vadå, lite svullen, det är man väl alltid? News flash. Det finns inget normalt med att gå runt som en vandrande gasfabrik. Men jag prackar inte på andra mitt sätt att leva (jo, min familj, för jag älskar dem). Det är ett känt faktum att kopruttar är värre än bilavgaser, men jag lovar att x antal av västvärldens befolkning förgiftar luften minst lika mycket med sin störda matsmältning. För att vi blivit itutade sedan barnsben att mjölk ger starka ungar och bröd ska man äta 6-8 skivor om dagen av. Det där är marknadsföring. Inte kostrådgivning. Att man inte kan dra alla över en kam och att det kanske finns folk som kan vara känsliga utan att vara allergiska - det snackas det liksom inte om. Kossor ska äta gräs, inte soja. Och vissa människor ska inte äta spannmål.

Ska vi kika lite på hur jag äter? Lite väl mycket nötter i exemplet här. Äter jag nötter till frukost tar jag det lugnt med nötter resten av dagen. Värt att notera är att jag inte äter för att gå ner i vikt. Jag äter för att orka träna.

Frukost. Nötgröt. Rawfood-style.

Lunch. Zucchinipasta med kyckling och lite aioli (ICA's aioli innehåller visserligen socker, men inga e-nummer). Jag lagar sällan till grönsakerna. Min mage mår bäst av att äta protein med råkost. Försöker därför köpa ekologiska grönsaker.

Mellis. Riskakor med jordnötssmör.

Middag. Korvomelett. (Jag köper korv utan tillsatser och gluten)

Kvällis. Några torkade fikon och mandlar. Eller choklad.

Så kan en dag se ut. När jag somnar gör jag det utan magknip. Jag har inte varit sjuk sedan i november förra året, mina hemska munsår har inte gjort entré på ett bra tag, acnen har blivit enstaka pms-plitor och min mensvärk är borta. Jag tränar kanske 3-4 gånger i veckan. Bara styrketräning. Ett tag sprang jag men så jag insåg jag att men shit jag hatar ju att springa så då slutade jag och började med yoga. Sedan insåg jag att det gav mig nada så jag började lyfta istället. Det är så jäkla roligt för nu ser jag resultat. Plus att jag känner mig så badass när jag lyfter. Marklyft och squats är mer effektivt än att lufsa runt i något jädra spår. No offense. Jag beundrar folk som orkar springa mer än fem minuter utan att dö, men jag älskar gymmet. Du får upp pulsen när du lyfter den där stången. Plus att du får en snygg röv och ja, det är fruktansvärt ytligt, men det skiter jag i för det är sant. Jag är inte gjord för att springa. Man kan testa vad man är predisponerad för - cardio eller styrketräning. Jag behöver inget test. Det där med att vara ett med naturen och känna hur vinden fläktar en i ansiktet har jag aldrig kunnat förlika mig med. Jag snorar så jag nästan spyr och snubblar över mina egna fötter och vill bara gömma mig. Intervaller däremot - att springa upp och nerför en backe tio gånger. Det kan jag göra.

Träningen är hursomhelst bara en liten del av välbefinnandet. Kosten är säkert 80 %. PT:n jag träffade häromdagen tyckte att jamen du kan väl äta ris iallafall, ris är bra kolhydrater? Men varför ska jag äta något som får mig att må dåligt?

Och nu har jag babblat på så länge att jag blir helt trött på mig själv.

Grattis om du orkade läsa ända hit. Herregud.