Jag har alltid haft en väldigt romantisk bild av turnéliv. Glitter, glamour och groupies. Romantisk. Stereotyp. Hårfin skillnad really. Att jobba backstage på Way Out West tog väl typ död på det där. Det fanns inget glitter. Ingen glamour. Jag tror i och för sig att jag såg en stackars groupie vid stängningsdags. Men det var så långt från Kate Hudson i Almost Famous man kunde komma. Att jobba i logen på festival kan väl ungefär summeras så här: plocka bort artisternas skit. Men någon måste ju göra det också. Och så var det det där med att inte kolla folk i ögonen och besvära någon. Jag fattar väl det med, men det kändes väldigt märkligt att gå där och stirra rakt fram som en psykopat när jag är van vid att vara oerhört serviceminded i vanliga fall. Det blev extra konstigt när en kollega från bokhandeln som spelar i ett band hängde backstage och bara HEJ och jag bara JAGKANINTETITTAPÅDIGDÅFÅRJAGSPARKEN. Han skrattade halvt ihjäl sig.
Jag tror att festivalen sponsrades av Weekday i år. Kan vara så. Lite osäker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar